Tänka sig - igår så bestämde jag mig för att försöka låta bli att göra ngt mer än andra, dvs jag skulle bara ner och lämna min dotter till gympan och sedan gå därifrån - jag skulle inte ens tänka på hur det gick för de andra eller prata med några ledare..
Hur det gick??? Gissa!!
Naturligtvis så går det inte att göra som jag planerade - jag var ju tvungen att prata lite, höra hur det går mm. Samt att en ledare naturligtvis blev glad när hon såg mig för då kunde hon få svar på en del frågor hon hade. Det visar på att det är viktigt att vara närvarande - något som historiskt sett varit lite tabu... !!???
Vaddå tabu?? Jo, en bland de första sakerna som jag fick information om när jag engagerade mig i föreningen var att ledarna inte ville ha några föräldrar eller några styrelseledamöter inne på passen. Och jag förstår nog varför - de som kommer är där för att "klaga", aldrig "hjälpa till" eller säga "vad bra!". Sådana är tyvärr de flesta av oss... jag får kämpa varje dag för att försöka ändra det typiskt svenska (?) beteendet.
Jag vill ha fler närvarande vuxna - vuxna som ger beröm, vuxna som kan ge råd (utan att klaga/gnälla), vuxna som hjälper till... kan vi få till det?? Jag bara undrar.......
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar